Leta i den här bloggen

söndag 20 januari 2013

Ja nu tänkte jag berätta hur Junnu blev så viktig till mig , och kommer alltid vara <3


Vinter 2012 kom jag till stalle som vanligt på måndagar då kom Elsi till mig och sa att det har kommit en ny ponny till stalle. Då va jag genast och ville se den när jag så den första gången så var jag genast och tänkte den där vill jag rida. Ja borsta den några gånger och sen när Junnu hade varit i stallet kanske 3veckor fick jag äntligen rida Junnu. Jag tyckte att han var jätte fin och ville rida honom på nytt så jag önska honom till nästa timme och så vidare.

Sista timmen på våren fick jag honom elr sen va d näst sista men skit samma. Så fick vi galoppera jätte mycke o vi hoppa också o då fick jag känna hur det är att hoppa med en ponny som hoppar på ett speciellt sätt men de e de bästa hoppen jag vet <3

Några veckor senare fick jag höra att Junnu flyttar och det var det hämskaste jag viste...

Sen på hösten börja jag läsa Sofias (Junnus ägares) blogg. Och väll i November fick jag veta att hon skulle sälja Junnu så min första reaktion var ringa till pappa o säga det så sa han att ja sku fråga henne saker..

Den 2.12.12 fick jag veta att ja sku få hyra honom i en månad. Nästa dag kom han till Kaskimaan talli. Nästa dag for jag dit o borsta honom men han var så nervös så att ja int kunde rida honom. Först på söndagen kunde jag rida honom.Då va min kompis Maria också med men en annan flicka som heter Johanna va också där så det var tre ryttaren som skulle rida honom. Vi va först o skritta o trava i en hagen sen blev planene ledig så vi for dit o där va hinder så vi hoppa dom o det var en av de bästa hoppstunderna jag har haft.

I hagen var han sist i flocken o alla bet o jaga honom o ja trodde att de här skulle sluta illa men Metis och Junnu är nu bästa vänner nu :)


                                                                        Metis
Men nu har Liisi köpt honom men han är fortfarande på Kaskimaan talli. o ja brukar och fa o rida honom  :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar